Framtiden
Jag vet inte riktigt på vilken sajt jag ska skriva denna tråd, men jag känner ändå att den nog passar bäst här. Både eftersom det har med ekonomi att göra, och för att jag gillar sajten. 
Jag vet inte riktigt om det är något jag vill fråga om, det kommer nog snarare bli en liten "prata av sig"-tråd, men jag hoppas att det är okej det med!
Efter att ha svarat i tråden Er ekonomi 2010, började jag fundera lite grann på min framtid. Jag ska börja tredje året på gymnasiet, och tar således studenten 2010. Mitt självklara svar var att jag skulle börja jobba efter studenten. Med vad vet jag inte, men jag hade tänkt att jag skulle leta jobb i butiker eller liknande. För att senare utbilda mig till sjukgymnast.
Att jag skulle utbilda mig till sjukgymnast kommer från att jag alltid tyckt om att massera. Eftersom mamma har mycket problem med ont i kroppen och liknande, så har jag masserat henne mycket. Men mammas massör (/sjukgymnast?) tyckte att jag borde utbilda mig till sjukgymnast istället för massör, eftersom det redan finns ett överflöd av massörer. Med andra ord svårt att få jobb.
Att jobba som sjukgymnast kan jag absolut tänka mig. Det är ett jobb som skulle passa mig. Jag gillar att hjälpa andra.
Men sen har jag funderat på vad jag har för möjligheter också. Jag går naturvetenskap på gymnasiet, inriktning Matematik/data. Det får mig såklart att fundera på om jag inte borde satsa på ett bättre betalt yrke. En typisk utbildning för min inriktning på gymnasiet är ju ingenjör. De flesta verkar ta för givet att jag ska utbilda mig till något sådant. Men jag vet inte ens vad de gör!? 
Missförstå mig inte - jag tänker inte hoppa på något bara för att jag "borde" eller liknande. Men jag känner att jag samtidigt inte riktigt har koll på mina möjligheter. Tänk om civilingenjör skulle vara ett perfekt yrke för mig, det med?
När jag läser om sjukgymnastyrket, verkar även det vara ett rätt svårt yrke att komma någonstans i, precis som massör. Det är lätt hänt att man får trängas med andra med samma utbildning. Min plan skulle väl i så fall vara att gå någon form av specialistutbildningar för att lättare kunna få jobb. Dock är utbildningarna dyra och skulle förmodligen kräva att jag jobbar en hel massa före, under tiden och efter, för att klara det…
Det enda jag vet, är att jag vill utbilda mig till något som ger mig en bra lön och där det finns jobb för mig i framtiden. Ja, precis som alla andra alltså Jag har lätt för matte, vilket är anledningen till att jag går naturvetenskap. Vet inte riktigt hur jag är med biologi/fysik/kemi dock. Har inte haft bästa relationerna till lärarna, vilket har gjort att ämnet fått lida. Jag säger att jag inte gillar ämnena - men jag har alltid varit faschinerad av biologi till exempel.
Ja, jag vet inte riktigt vart jag har kommit nu, men jag har fått skriva av mig lite 
Ni får gärna komma med kommentarer om ni har någon åsikt om något jag skrivit. Det är alltid bra att få höra andras tankar!
Mvh Stephanie
Mhm, förstår vad du menar. Jag går också nv, och har bra betyg, och känner därför att jag måste välja något bra. Det känns så onödigt att gå ut med majoriteten mvg från nv, och sen välja något där det hade räckt med vg på samhällslinjen:-P
Kolla upp vad ingenjörerna gör för något. Fast jag tror att de ämnet som är mest för ingenjörs-yrket är fysik. Jag förstår inte hur du kan vara så förtjust i matte men inte gilla fysik. Fysik är ju iprincip bara formler och matte!
Fysiken kom jag på kant med från första början. Vet faktiskt inte varför, men jag kom aldrig ikapp heller. Jag blev bara galen på ämnet och blev sur så fort jag behövde ens tänka på fysik. Jag hade svårt att hålla koll på vad bokstäverna betydde osv. Vissa bokstäver betyder ju olika saker i olika formler.
Men det är nog saker jag skulle klara av utan problem egentligen. Det har bara kört sig från början på de kurserna…
Mvh Stephanie
Ni har verkligen båda två kanonförutsättningar!!
I stort sett kan ni välja o vraka fritt bland alla universitetsutbildningar, vilket jag förstår är en del av problemet. För hur sjutton ska man kunna veta vad man vill jobba med när man blir "stor"? Jag är snart 40 och har knappt kommit på det än… :-)
Själv är jag tandläkare, ett roligt jobb på många sätt - man måste dock vara lite "pysslig", det är ganska hantverksbetonat. Bra lön, speciellt om man åker utomlands (kan jobba i stort sett i hela världen), och i framtiden kommer det att bli ännu mer ont om tandläkare dvs mycket lätt att få jobb.
Maken är civilingenjör, han jobbar som projektledare. Tidigare åkte han halva världen runt och kontrollerade så inte turbinerna i olika kraftverk vibrerade för mycket men nu är han hemma i Sv.
Tja det var en snabb arbetsbeskrivning av 2 jobb man kan ha, där grundförutsättningen är naturvetenskap på gymnasiet.
Hade jag varit som ni hade jag helst inte hoppat på universitetet meddetsamma utan hellre jobbat först (lättare sagt än gjort!) och funderat över framtiden. Trots allt har man inte så många år med studiemedel att spela med, speciellt inte om man skall gå en längre utbildning som tandläkare eller civ.ing.
Oavsett vad ni väljer - lycka till!!
Ja, visst har vi ju kanonförutsättningen ja… Men det är ju det som är problemet för mig. Jag vet inte om jag borde välja något "bättre"
Dock satt jag och läste om sjukgymnastyrket en massa igår, och ju mer jag läser, desto mer säker blir jag på att det där faktiskt är yrket för mig trots allt…
Egentligen hade jag velat plugga utan att ta studielån. Dock vet jag inte riktigt hur mycket pengar jag behöver då - om jag bor kvar hemma, kurslitteratur osv… Om jag kan klara mig med mitt extrajobb..
Mvh Stephanie
#4 om du bor hemma och inte behöver betala där så kan du nog klara dig utan lån. Måste du pendla till skolan kanske det blir svårare, men har du ett extra jobb så borde det nog kunna gå. Kan du sen jobba extra på sommarna och spara pengar till terminerna så fixar det sig nog.
Jag är så glad att ja har kunnat plugga utan lån, känns som att man då har väldigt bra ekonomiska förutsättningar när man är klar.
Jag har fått hjälp av mina föräldrar med bensinkostnader då ja pluggar 8 mil hemifrån. Pluss att dom står för kostnaderna på hästarna.
Oj va svårt! Tur att du har lite tid på dig att fundera.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor…
Mode & Skönhet.iFokus -sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!
![[Saiva]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag kan säga att du är inte ensam! Jag gick ut gymnasiet naturprogrammet och har absolut ingen aning om vad jag vill bli. Började på en universitetsutbildning men efter ett år så känner jag att jag aldrig någonsin vill ha yrket den leder till! Nu vet jag inte alls vad jag ska göra. :oS Det är ju inte så att det är lätt att skaffa jobb nu heller.
Men saker och ting brukar alltid lösa sig! Var inte rädd för att prova nya och annorlunda saker. Försök att inte "stagnera" utan fortsätt fundera och hitta nya saker och prova dig fram. Du kanske fastnar för ett yrke du aldrig kunnat tänka dig. :o)
#0 Betygen har du alltid kvar, samt poäng på högskoleprovet (skriv det, om du ännu inte har) och känn ingen panik att behöva bestämma dig nu. Tyvärr finns det en del studenter som börjat plugga direkt efter gymnasiet, går fyra år på universitet/högskola och sedan inser att de inte alls vill arbeta med det de utbildat sig till. Då är det bättre att ge sig tid att känna efter.
Bor du hemma kan du gott klara dig med studiebidrag och extrajobb. Kanske inte ens ett jobb behövs, du får ändå ca 3000 kr i månaden. Men det gäller att inte redan vara vid för stora utstävningar ekonomiskt, då blir det tufft att plugga. Själv har jag klarat mig på ca 7500 i månaden och bott själv, med hyra, el och bredband för 4000:-. Jag levde gott, tycker jag.
Arbetsförmedlingens eller din nuvarande skolas studievägledare skulle jag tipsa dig att testa kontakta. Jag gick till en studievägledare genom arbetsförmedlingen och hon var kanon! Hjälpte mig att hitta vägar som jag själv kanske inte tänkt på och gav förslag på olika utbildningar.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar