Detta är en kommentar jag skrev i en tråd inne på ÖN i september 2007. Jag kopierar den hit eftersom jag tycker vill dela med mig och få flera att dra på munnen lite.

Min dotter var i 4-års åldern o gick på kyrkans dagis o prästen (som kom o lekte med barnen 1 gång/ vecka) var där o de sitter o pratar o så berättar prästen att på söndag är det familjegudstjänst o de stora barnen ska spela upp en teater om julevangeliet.
Jag kan redan den sagan säger Emma kaxigt. Låt höra då säger prästen o Emma drar igång…
Det var för väldigt väldigt länge sen o Maria o Josef skulle gå jättelångt, det fanns inga bilar då…o anmäla till FÖRSÄKRINGSKASSAN att de fått barn o det fanns inga telefoner heller då förresten tar det i alla fall hela dan att ringa till försäkringskassan det är alltid massa andra som ska prata först o när man sen får prata med ngn är det fel mänska ändå så man kan lika gärna gå dit… De har lite svårt att fatta oxå, alltid blir det fel… Sen måste Maria o Josef sova i en lagård för det fanns inga hotell byggda då….

Nu skrattade prästen o dagisfröknarna  så tårarna sprutade o Emma tittar förvånat på dem o undrar **GILLAR NI FÖRSÄKRINGSKASSAN, det gör inte jag!!! 

**Tilläggas kan att Emma ganska nyligen fått en lillasyster o antagligen hört mina o faderns diskussioner hemma (våra ord om försäkringskassan lämpar sig i inte i skrift…) däremot hade vi inte diskuterat julevangeliet så var hon fick den delen av berättelsen ifrån vet jag inte…