Det var en bra idé!

Ska lägga in en ny kategori om bra erfarenheter. Så klart att de finns. Jag har träffad många trevliga och hjälpsamma människor som jobbar på olika myndigheter.

Att det skrevs om de dåliga erfarenheter är nog mycket för att de svider. Man känner sig ensam och ledsen efteråt. Och ofta har man ingen som man berätta om det.

Kan jag hjälpa till så får ni hojta!

Jag har faktiskt goda erfarenheter av AF här i Kävlinge där jag bor.
Jag blev arbetslös efter en sjukskrivning på grund av utmattnings depression på mitt gamla jobb. Först fick jag en hanläggare som är inriktad på att hjälpa utbrända, hon såg till att jag fick en notis om att de inte fick erbjuda mig ensam jobb och absolut inga jobb som personlig assistent. (anledningen till min sjukskrivning).
Jag tänkte inte anstränga mig närmvärt för att få ett nytt jobb utan njuta lite av att gå hemma. Efter 6 veckor ringer en chef från kommunen och säger att hon fått mitt namn från AF och ville att jag skulle komma på intervju för att grav.vik på ett demensboende.
Jag fick jobbet- ett grav.vik på ett år, har varit inne och jobbat natt extra och ska jobba där i sommar igen.

Negativt är att det var sämre betalt än min a-kassa, men jag har fått erfarenhet av äldreomsorgen och har större chans att jobba så jag tar den smällen.

#0 Nu blev din tråd den första i kategorin och jag hoppas att det kommer många mer. Just de positiva trådar behövs:)

Jag har bra erfarenheter av både soc och af, speciellt de i Piteå.

AF där har jag fått träffa många trevliga handläggare som verkligen har försökt på alla sätt att hjälpa mig ut i arbetslivet, även om det så "bara" varit olika praktikplatser.

Soc i Piteå där var jag bara med om 1 otrevlig handläggare, men hon hade jag bara en gång och nästa månad så fick jag veta att jag fått en ny för att den andra hade fått annat jobb.

Jag fick eget boende av sociala skäl då jag var 18 (annars är föräldrarna försörjningsskyldiga tills man fyllt 21) och min första handläggare på soc hade jag hört verkliga skräckhistorier om och förväntade mig att få träffa värsta ragatan. Döm om min förvåning då jag kommer in på kontoret och möts av ett vänligt leende, vi gick igenom pappren och de vilkor jag skulle uppfylla för att få ut pengar (så som att vara närvarande i skolan, betala hyran och hålla mig från narkotika, vilket var enkelt), sedan fastnade vi i en diskussion om hundar och diverse annat så hon tom höll på missa hela sin lunchrast . Hon sa då även att om jag någongång skulle få problem med någon annan handläggare så skulle jag bara hänvisa dem till henne.

handläggarna på soc visste om min situation och hade väldigt mycket förståelse och var alltid trevliga.

Nu ler jag igen!

ja det finss bra på soc oxå,,, jag hadde en en gång som var super, som jag fick när jag separerade från min dotters pappa, jag var hennes första fall så hon var nyanställd så jag hadde kanske flyt,,, Det som gjorde henne aldra bässt var att hon trodde på mig, jag träffade henne bara en gång pga att det inte gick några bussar till hålan jämte min håla där hon jobbade, så vi skötte allt per telefon, jag hadde timvick så lite egen lön hadde jag, ringde henne en gång i månaden och berättade vad jag fick i lön och vad jag hadde för räkningar , sen skickade hon pengar, jag behövde aldrig fylla i papper elr skicka kvitton, räkningar etc, hon litade på mig och det var det som jorde henne bra, och trevlig var hon, att folk förutsätter att jag ljuger tar jag personligen eftersom jag aldrig ljuger,, inte ens när jag borde,,

Hej!

jag har erfarenhet av Sociala i Västra Götaland, hade väl aldrig trott att jag skulle behöva den hjälpen.

Men vissa omständigheter har gjort att det blev nödvändigt.

Har aldrig förut haft problem med att få jobb, men så blev fallet och sociala här har varit fantastiska, jag har en bostadsrätt ,men det finns inga lägenheter att hyra, så hjälp får jag ändå. Väldigt bra, men tufft är det ekonomiskt, min dotter är också arbetslös och får bara bidrag av sociala med 3000:- i månaden.

Vi lever otroligt billigt, tråkigt är ju att dottern inte kan göra så väldigt mycket roligt som ungdomar skulle behöva få göra. Hon är jätte tolerant, spelar på sin gitarr och försöker göra saker som inte kostar.

Elräkningen är nog den värsta kostnaden så här års, man måste ju elda lite, men att ha eluppvärmda element är helt förkastligt.

Vi har ett luftaggregat som ska ta ner elelementen lite, jag tycker inte att det hjälper mycket, den väsnas mest.

Ska försöka hitta en annan bostad om det går och sälja den här.

#0 Givetvis behövs både positiva och negativa saker belysas. Tyvärr kan jag inte säga att jag har speciellt goda erfarenheter av olika myndigheter. Jag hamnar alltid mellan stolarna. Är så förbaskat trött på det. Det vikigaste i mitt liv är att se till barnens bästa.

Tyvärr så blir det så ibland och det är inget som de enskilda handläggarna tycker är något bra. Åtminstonde inte om de tänker som jag!

Jag hade oturen att stå pengalös och utan sommarjobb, tror det var sommaren 2005. Jag hade pluggat på vårterminen, och skulle plugga igen efter sommarlovet.

Jag fick pengar från CSN, men så kom sommaren och jag bodde i en vanlig hyreslägenhet med en hyra på över 3000 kr, och några hyresfria månader hade jag inte.
Jag höll på och ta körkort mitt i alltihop också, så det var inte drömläge att stå där och se dum ut utan jobb.

Lite snopet fick jag då tillslut inse att detta går ju inte, så jag ringde till Soc och frågade vad jag ska ta mig till.

En väldigt hjälpsam socialsekreterare hjälpte mig då att få bistånd för den sista månaden innan höstterminen började.
Det var skönt att hon såg det för vad det var, en liten knipa på grund av att allt inte hade gått som jag hade tänkt.

Jag tyckte det var jättejobbigt att behöva gå till Soc, så det var så skönt att det inte var någon som gnuggade det i ansiktet på mig.

Jag fick en snabb och diskret hjälp, och det var ingen som dömde mig för att det hade blivit som det blivit.

Jag har bra erfarenheter från soc. Har en soctant nu som är görbra, det var full förståelse redan från början. Hon har ordnat så jag fick åka iväg på ett arbetsmarknadspolitiskt program ett tag men när det inte fungerade försökte vi anpassa tider osv efter mig (jag har både Asperger och försenad sömnfas, inget drömläge på morgnarna direkt). När det inte fungerade trots det var det helt okej att jag slutade och det har inte varit något prat alls om att skaffa jobb (jag klarar för tillfället inte av att jobba) - hon har själv sagt att som det är nu så ska jag inte behöva jobba. När jag skulle flytta hemifrån (var 21 och att bo hos mamma tärde bara på psyket) fanns inga lägenheter alls i rätt prisklass såvida man inte köat i x antal år typ, så då var det lugnt att jag tog en lite dyrare - men inte för dyr förstås. Har jag tappat bort kvitton odyl så har det varit lugnt, pengar har jag fått ändå.

Så tja, nog finns det bra soctanter också minsann :)

Jag hade gett upp hoppet om bra soctanter för längesen.. Jag har haft att göra med dom av olika anledningar sen jag va i ung ålder… Och jag har haft sååå många olika soctanter och gubbar… Kan inte ens komma ihåg antalet…. Har väl vart nån bra men dom flesta har vart för mesiga så jag har plattat till dom på några minuter, eller så har vi bara inte dragit jämt pga att dom vart lite tuffa.. vilket jag inte accepterat.

Men nu har jag en helt UNDERBAR soctant, hon har visserligen hand om försörjningsstöd, då vi inte har något annat behov…
Men hon är så goo.. Hård men inte för mkt… Vi kommer överens hur bra som helst…
Har skickat blom bud till henne som tack…
Tyvärr så är det lätt att soctanter blir härdade och alldeles för hårda.. på ett negativt sätt.. Jag förstår det till viss del, så många människor som ger dom massa skit och dom får ständigt vara på sin vakt.
Nu är det lite skillnad på barn och missbruks- enheten men..

Efter några år bakom skrivbordet så borde man jobba med något annat…. För annars blir man för hård…. Svårt att förklara hur jag menar riktigt men… Ser man för mkt skit så härdas man…
Och alla är inte värda att behandlas på det sättet!

Men som sagt, jag bara älskar min nuvarande soctant!

Hon är grym!!!!   Fler såna tack!

Jag har också en jättebra kvinna till min son. Hon är handlingsläggare och jag gillar henne väldigt mycket. Känns mer som om vi vore kompisar. Hon är bra!!!

#13, Hoppas det finns nån som tänker om mig som du tänker om din soc.tant!!!!!!

#15 Det tror jag absolut… Så länge man visar empati eller i alla fall förståelse för andras situation och inte bara ser på klienten som ett namn på ett papper som ska behandlas, så blir man bra bemött.

Det lyser igenom så väl när en socialarbetare är där för att ha ett jobb eller för att sätta sig in i jobbet med hjärtat :)

När jag skulle börja jobba igen så smått efter att jag misst min dotter så var det ett av mina huvudbryn! Hur ska jag kunna möta mina klienter utifrån DERAS livskris och inte mäta den med min egen? Men jag tror det har gått bra faktiskt!

#17 ursäkta om jag är påflugen, men har du misst din dotter,,,,

Ja, för fyra år sedan drygt!

#19 vet inte vad jag ska säga, finns väll inget bra,, skönt att du kan leva vidare i allafall, kram,

Tack för att du bryr dig om!

Jag har ju två barn till att leva för eller hur!

#21 Jag tycker du är väldigt modig att du orkar fortsätta och att du berätta om din sorg.

Modig vet jag inte men det är mitt sätt att hantera den. Kanske någon annan kan bli hjälpt på köpet!

#17 Först och främst vill jag säga att jag beklagar… Att mista sitt barn måste vara hemskt. Men jag är glad att du har 2 barn till, då har du verkligen något att leva för..
En kris i livet kan verkligen få en att tänka efter.. Förstå sig in i andras situationer och reflektera över saker man inte gjorde innan…

Jag tror absolut att du är en bra "soctant"… <3

#24, Jag hoppas det!