Hm. Uppsala, där jag bor, låg "lågt". Jag tror att det har en del med utbildning att göra. Låginkomsttagare har oftast låg utbildning och har yrken där man inte behöver representera ett företag på marknaden eller förväntas se ut på ett visst sätt. Sedan har man ju mer pengar att lägga på sig själv i form av gymkort (kanske ett eget gym/pool i källaren?) och bra mat.

det har nog mycket att göra med kunskap. man har inte pluggat och därför är man mindre medveten om saker. det brukar ju vara så att studier i allmänhet hjälper folk på många sätt, över hela världen.

och när onyttigmat kan vara billigare än nyttig, så är det inte konstigt…

Jag trodde alla överviktiga bodde i Florida…

Det är ju bara 10 000 personer som har deltagit i studien! Och har de då själva fått uppskatta om de är överviktiga? Eller har det kommit hem någon till dom och mätt deras midja?

Vad är syftet med studien överhuvudtaget egentligen? Ska de skicka alla låginkomsttagare på kost och motions kurs eller vaddå? :)

#4: Syftet är väl att kartlägga om det finns samband mellan olika saker och övervikt.

Dock gäller det ju alltid i sådana undersökningar att hålla tungan rätt i mun när man tolkar resultaten. Har ofta sett helt idiotiska tolkningar av undersökningar där var och en enkelt borde ha kunnat genomskåda resultatet. Kan tyvärr inte komma på något kul exempel just nu, dock.

#2: Tror inte ett dugg på att det har med utbildningen att göra pga kunskap - inte sjutton är man dummare för att man är överviktig, det är stor skillnad mellan kunnig och utbildad (hur ofta kommer vikten ens på tal på en utbildning?!). Är själv sjukligt överviktig, har inte ens gått ut gymnasiet, men nog sjutton har jag kunskap om vikt osv. Vikten har andra orsaker, precis som för alla andra överviktiga jag känner.

Däremot kan utbildning mycket väl ha med saken att göra, men i form av att outbildade inte lika "lätt" får högavlönade jobb. Är man utan pengar så kan man helt enkelt inte leva hur nyttigt som helst.

Samtidigt finns förstås fattiglappar som är helt utan jobb pga diverse problem med sjukdomar, handikapp osv - då är man inte bara fattig utan i vissa fall oförmögen att göra det lilla som även fattiglappar kan göra annars. Jag själv hör in i "handikappgruppen", går inte ner i vikt dels pga ekonomin som inte tillåter nyttig mat men även pga mitt handikapp.

Slutligen är jag helt övertygad om att det är svårare för redan överviktiga att få jobb, vilket förstås blir till en ond cirkel. Folk tror ju rent allmänt att alla överviktiga är lata och utan disciplin och vem vill anställa en soffpotatis som hellre slappar än jobbar?

#6 Håller med. Jag är också både handikappad och fattig. Men mina mediciner gör att jag går upp i vikt. Väldigt svårt att gå ner då. Sen är jag otroligt dålig på att äta. Blir kanske några riskakor på morgonen och inget mer. Det kan gå över en vecka innan jag försöker äta mat.

Träna billigt, kan man hemma. Egnagjorda hantlar och så vidare, fast det är ju inte lika roligt som på gym.

Men tyvärr så drar dessa studier alla över en kam.

Jag bodde i många år i en kommun norr om huvudstaden. Min läkare sa att han hade fått en chock när han flyttade dig. Han hade aldrig sett så många överviktiga barn, ungdomar och vuxna på ett och samma ställe.

Annars är ekvationen mycket enkel och omöjlig att komma ifrån: Om man inte använder den energi som kroppen utvinner ur det man stoppar i sig så går man upp i vikt. Gör man av med mer energi än man stoppar i sig går man ner i vikt förr eller senare, något annat är omöjligt. Kroppen kan inte ta energi från ingenstans. Vi kan inte tillverka evighetsmaskiner heller av samma orsak.

Vare sig man är fattig eller rik, så är det ändå gratis att jogga eller promenera. Bara skor och träningskläder som kostar, men få är så fattiga att de inte kan prioritera om lite, så att inköp av lämpliga persedlar blir möjligt.

Armhävningar och sit-ups kan man göra naken i lägenheten och det blir därmed helt gratis. Liksom jogga på stället och så vidare. Bara att dra för gardinerna om man har några, eller utföra det hela i badrummet…

Man kan köpa någon form av band som man klämmer fast i ytterdörren som man kan välja lagom längd av och därmed göra fler övningar (oväntat många faktiskt) med valfri belastning (inom vissa gränser). Jag tror att de flesta har råd med sådana.

Är man handikappad så är det väl värre, beroende på vilket eller vilka handikapp man har. Då hamnar man lätt i en ond cirkel, tyvärr. Oftast finns det i alla fall något man kan göra, men kanske inte alltid.

#6 Vad tror du att det beror på att det är stora skillnader mellan t.ex. delstaten Texas och New York gällande överviktiga? Eller Stockholm och Västernorrland? Vad gör folk sjuka? (Detta är ingen aggressiv ifrågasättning, jag bara undrar vad du tror)

Gällande utbildning så är det sant att man inte direkt tar upp övervikt i t.ex. högskoleutbildningar, men du får med dig ett kritiskt tänkande du kanske inte hade innan, samt medvetenhet om hållbar utveckling.

Jag kan ärligt säga att även om jag hade råd skulle jag absolut inte gå på gym. En sak är ju barnpassning då, vilket jag inte har. Men motion i vardagen är något jag har mycket av. Idag ska jag fortsätta min storstädning och samtidigt rensning av gammalt skräp som jag av någon anledning lyckas samla på mig . Skulle gärna gå buggkurs men just nu brister det på pengar till kursen samt att man måste anmäla sig parvis…  Jag har i flera år tjatat ihjäl alla manliga i bekantskapskretsen men ingen har nappat…. Bugg bränner massor av kalorier och är för mig en rolig motionsform.
Men jag hävdar bestämt att det är (i mitt fall i varje fall) plånboken som orsakar att jag inte kan äta det jag vill. Förutom taskig ekonomi är jag allergisk mot ett flertal ämnen vilket gör att jag inte kan äta vissa saker. Fisk till exempel tål jag inte ens lukten av utan att få ett astmaanfall vilket gör att mina barn aldrig kan äta fisk hemma. Jag tål inte ens att vidröra kall fisk. Så fisk går bort, liksom allt med nötter och stenfrukter. Tål inte ärtor och inte råa morötter (fast ibland äter jag rårivna i varje fall). Är överkänslig mot mjölk och mjölkprodukter så jag kan inte äta för mycket mjölkbaserat samma dag. Lillan har samma problem och hon älskar att dricka mjölk. Själv dricker jag aldrig mjölk med undantag av den skvätten jag har i kaffet.

Så i mitt fall beror det inte på utbildningsnivå, jag är fullt medveten om näring etc.

#8: Så sant. Fast det gäller att ha motivationen och att tycka om träningsformen också. Det blir lätt inte av annars, människor är bekväma varelser.

Situps klarar jag själv inte av - magen är i vägen ;) Situps klarar jag inte heller, har aldrig lyckats med det, inte ens som normalviktig. Jogga kommer inte ens på fråga, knäna och ryggen håller inte för det, vilket är väldigt vanligt vid övervikt. Det blir för stor belastning helt enkelt. I värsta fall kan man inte ens gå utan att det gör ont. Har själv det problemet med fel skor, samt nu på vintern då jag spänner mig för mycket för att inte halka.

Kan även säga att jag själv har inte råd med träningsskor, kläder, verktyg odyl. Hade jag haft det skulle jag rasa i vikt på en hästrygg nu!

Det där med maten är inte heller fullt så enkel. Eller ja, visst är det så för det mesta, men i vissa fall är det mer komplicerat.
Jag har, tack vare mitt handikapp, haft näringsbrist i flera år. Ett tag levde jag på ris samtidigt som jag red 3 ggr/vecka, speedwalkade 7 ggr/vecka, hade stalltjänst nästan varje vardag (jodå, det är rätt bra träning) och gymmade nästan varje dag. Höll på så i typ ett halvår och gick inte ner ett dugg. Orsaken fick jag veta senare - näringsbristen hade rubbat sköldkörteln som i sin tur rubbade ämnesomsättningen. All träning och fettsnål mat gjorde bara att jag som bäst höll den vikt jag redan hade. Det enda som faktiskt fungerat var min första termins ridning (cyklade 1 mil till ridskolan, red, hade stalltjänst och cyklade tillbaka. Det gjorde underverk men tyvärr är ridning en svindyr hobby) och starka vitamintillskott som drog av en sisådär 25 kg innan receptet tog slut.

Har sedan barnsben bantat (med hjälp av dietist) utan resultat, och hållit på mycket med vardagsmotion (sprang alltid i trapporna, sprang omkring ute, gick på skogspromenader osv typ hela tiden). Har tränat en del, bla gymnastik och dans, men inga resultat då heller. Övervikten började komma när jag gick på gymnastik och var ett faktum när jag började dansa… Trots att jag åt som typ alla andra och tränade mer än andra. Sen har det bara rullat på.

En barndomskompis var överviktig och kunde inte gå ner i vikt. I hennes fall berodde det på en hjärntumör som tyvärr tog livet av henne till slut. Extremfall iofs, men ändå - det är lätt att döma när orsaken inte syns utåt…

#9: Olika utbredd fattigdom kan ju vara en orsak. Jag antar att det är färre "bra" jobb i Västernorrland än i Stockholm liksom. Men helt säker är jag inte, har aldrig varit i Västernorrland och har ingen koll på hur jobben ser ut nere i fjollträsk

Kultur finns förstås också som nog i flera fall är boven. Jag tror nog att vi alla vet att det äts sjukt mycket mer friterat i Texas än New York liksom, exempelvis.

Bilen kan ju även den ha del i det. Jag antar att Västernorrlänningar är mer beroende av bil än 08:or är - de har ju tunnelbana osv och går förmodligen till och från sina transportmedel. Kanske finns det mer att göra i Stockholm som genererar mer gång än i Västernorrland? Jag har som sagt ingen koll alls på Västernorrland dock så jag kan vara helt ute och cykla nu.

Hur ser sjukskrivningarna ut i Stockholm respektive Västernorrland? Kan ju också ha en del i det hela.

Kort sagt, det finns så sjukt mycket som gör folk överviktiga, jag tror absolut inte att det bara är någon enstaka liten grej som orsakar det.

Jag vet inte med alla andra men jag själv kan då iaf tänka kritiskt och är fullt kapabel att inse när jag är för fet och att, om kunskapen inte finns, man kan läsa på om hur man går ner i vikt. Jag är fullt övertygad om att det är extremt få som inte själva kan inse att de är överviktiga och som inte kan söka information om de inte redan har kunskapen själva. Kritiskt tänkande ser jag dock inte varför det skulle vara nödvändigt.

Kan inte medelåldern ha en liten betydelse också? 
Bor lite yngre och fler kvinnor i storstäderna?

#11: Du skrev att du inte klarar av situps och itne heller situps… antar att du andra gången menade armhävningar.

Man kan göra olika sorters armhävningar som är olika svåra. Klarar man inte av vanliga armhävningar så får man tänka till lite och se om man kan göra dem på ett lite enklare sätt. Dels finns ju ”tjejarmhävningar”, som man märkligt nog kallar dem. Man låter knäna vara i golvet och får då mindre tyngd på armarna.

En annan variant som gör att man själv kan reglera belastningen, är att man ligger på något, exempelvis en säng och låter överkroppen vara utanför, ovanför golvet. Låter man hela kroppen vara utanför och bara fötterna kvar i sängen så blir belastningen relativt tung. Vill man ha lättare låter man en större del av kroppen vara i sängen. Kanske hela benen. Då blir det lätt nog för de flesta.

När det gäller situps så ska man väl egentligen inte resa upp överkroppen helt. Ligger man på rygg, som om man just ska påbörja en situp, och bara låter magmusklerna arbeta, möjligen att man låter axlarna lätta från golvet, så gör det också viss nytta. Tror att det till och med är så man ska göra för att skona ryggen. Känns det rejält i magen så måste ju det betyda att magmusklerna arbetar och det är ju det vi är ute efter.

Jag är ju långt ifrån en expert på det här. Vet att om man gör fel så kan det vara skadligt för ryggen med situps, så man får väl läsa på lite innan man börjar… Det går säkert att söka sig till på nätet.

Man kan vara låginkomsttagare fast man är högutbildad. Det är ju inte så att en högskoleutbildning per automatik gör dig till en höginkomsttagare.

Och tvärtom finns det lågutbildade som är höginkomsttagare. Och många högt uppsatta personer är överviktiga.

Jag vänder mig mot sättet att tänka att alla låginkomsttagare och lågutbildade är överviktiga, alla höginkomsttagare och högutbildade är normalviktiga osv. Tror inte på det. Det är inte så enkelt. Man kan inte förklara övervikt med bara en variabel.

#13: Oj då, visst menar jag armhävningar ja :)
Yes, vet om att det finns olika varianter men som sagt så är det ingen hållbar träning för mig och säkert en del andra.

Det gäller att hitta en träningsform som fungerar för den enskilda individen också. Det ska funka med ev svagheter/problem (som tex dåliga knän och leder osv), det ska funka med ekonomin, man ska ha tid, och så ska det förstås vara kul också för ärligt talat, det går inte annars.

Skulle själv gärna börja rida igen, det passar mig perfekt bortsett från just ekonomin som tyvärr sabbar :/

jag hatar att vara överviktig…  men imorgon ska jag börja banta :) har bunkrat upp med morötter!