Jämfört med väldigt många andra länder så har vi ett väldigt bra skyddsnät, även om det inte alla gånger fungerar som det är tänkt att det ska fungera.

Jag tycker vi är bortskämda överlag.

Lyckligtvis finns det fler länder, så den som tycker att det är bättre någon annanstans kan enkelt flytta dit. Alla är vi olika och det är nog omöjligt att få alla nöjda. Det är nog till och med dumt att ens försöka, för då blir det väl bara någon grå intetsägande sörja av alltihop.

Bättre att vara kompromisslös och köra en linje och låta dem som inte trivs flytta, om de hellre vill det.

#3 Ha ha, himla enkelt att flytta då?  Undrar vilket land som har bäst "skyddsnät"? 

Förresten har du snackat med han, Mike, amerikanen (från USA)? Vad lever han på?

Vårt socila skyddsnät tåls verkligen att diskuteras. Det urholkas mer och mer och det består bara av ett tunt spindelnät idag. Det finns inget som fångar upp en när man faller igenom!!!! Samtidigt finns det fina vackra lagar som inte används eller går stick i stäv med varandra så hela alltet blir ett moment22. Här har man betalat skatt i många år och sen inte få del av kakan med det mest livsnödvändiga och då fast det finns 2 barn i hushållet. Har hela mitt liv fått ta hand om andra både privat och i arbetslivet men vad får jag när jag inte klarar av min ekonomi? Myndigheterna samarbetar alldeles för lite också. Uppbar A-kassa men var tvungen att gå ur både a-kassa och fackförbund på grund av idiotiska regler och hot och straff för saker jag omöjligt kan/ kunde påverka. Jag har tidigare i ungdomen jobbat både politiskt och fackligt men kan inte förlika mig dagens politik. Trodde i min enfald att facket skulle stå på de svagas sida men ack vad jag bedrog mig.

Vården är inte heller bra, har sett allt för många fall både som patient, anhörig och personal för att kalla det bra och säkert.
Detta var bara en liten del, jag har mycket att berätta men vill inte trötta er i onödan.

Jag efterlyser även medkänsla mellan samhällsmedborgare och inte den här mentaliteten sköt dig själv och skit i andra. Bara man får sitt så kan man behandla andra hur som helst. Det är en skrämmande utveckling.

Man ska inte nöja sig bara för att det finns andra som har det sämre. Våra mänskliga rättigheter slutar inte att gälla vid en viss BNP! Men jämfört med andra länder så har vi det såklart väldigt bra i Sverige, generellt. Det är dock viktigt att våga lyfta fram det som skulle kunna förbättras. Bara för att mycket är bra betyder det inte att det inte är bättre i andra länder, t.ex. gällande vård (inkl tandvård). Med EU tycker jag att vi ska utnyttja kontakterna och inspireras av varandra, inte stänga ute andra influenser för att folket inte ska börja kräva en massa saker.

Jag tycker att vårt skyddsnät har varit i stort sett bra men det finns naturligtvis folk som ändå ramlat igenom.

När skyddsnätet inte har fungerat så tror jag det oftast beror på personerna som ska tyda lagarna och hjälpa de som behöver. Alltså det är inte själva skyddsnätet det är fel på utan det är att personerna som har makten att avgöra ja eller nej, helt enkelt gör fel.

Idagsläget så är både sjuka och arbetslösa mer utsatta för att falla igenom, tyvärr.

I teorin har vi ett bra skyddsnät,i praktiken fungerar det långtifrån alltid!Orsakerna varierar men verkar oftast vara en alltför "stelbent" tolkning av reglementet.

Det finns de som ser t ex socialbidrag som en rättighet,det är fel för den tiden är förbi.Det finns de som HAR rättigheter enligt lag men ändå inte får dem.Den som blir sjukskriven idag hamnar alltför ofta i kläm pga att läkare och FK inte förstår varandra (intygen som skrivs och intygen som efterfrågas handlar inte om samma saker).

Bra inlägg här.

Det är nog så: I teorin har vi ett bra skyddsnät,i praktiken fungerar det långtifrån alltid!

Tiderna ändras och det som var menade som skyddsnät för alla fungerar inte längre som det var. Som Gullan skrev. Det har blivit ett spindelnät.

Det är alltid någon som ramlar igenom systemet. Men på det stora hela är det ett väldigt bra skyddsnät vi har i sverige och den svenska modellen studeras i många länder.

Att säga att vi är bortskämda tycker jag är fel. Det är vi svenskar som har byggt detta system och det är något vi alla lagt pengar till och som vi ska vara stolta över att vi har. Det är den svenska modellen helt enkelt

Apropå skolmat, är det naturligtvis olika på olika ställen, men de flesta skolor jag har varit på har jättebra skolmat. Den skola jag är på nu har två rätter att välja på varje dag och ett välfyllt salladsbord. Idag var det korvgryta, purjolök och potatissoppa och två olika bönsallader, pastasallad med fetaost och en guacamole. Hur många hem har det? Ändå sitter många barn och petar och gnäller. Bortskämda är bara förnamnet!

Jag tycker grundtanken i vårt sociala skyddsnät är fantastisk och unikt på många sätt. Men vi ska komma ihåg att det har blivit en otrolig generell standardhöjning i vårt land på mkt kort tid. En standard som du inte hittar i många andra länder ens i Europa (bostäder inte minst). Men förändring sker, hela tiden…föralltid.

Tänk mina föräldrar födda-25 & -36, hade det jätteknapert med 4 barn och en snickarlön. Inte förrän i början av 60-talet hade de en modern lägenhet. De vände på varenda krona, hade övertygelsen att ska man köpa ngt så sparar man. Att äta ute eller gå på café fanns inte under min uppväxt ( född 67)ännu mindre semester annat än hemma. Ändå lyckades de både bygga hus och en mindre förmögenhet. Jag säger detta för VAD jag beundrar dessa människor, vilken målmedvetenhet.

Ett sådant socialt skyddsnät som byggdes upp kräver dock en medveten, solidarisk befolkning som verkligen gör allt för att klara sig själv och gärna betalar skatt för sin egen del och andras. Tyvärr så har just det här med skatt blivit ngt som många klagar över. Mindre skatt= mindre samhällstjänster gratis. Alltså ett mindre solidariskt samhälle där den som hamnar utanför alltmer får klara sig själv.

Som jag ser det är baksidan med att ge ekonomiskt bistånd, passiviseringen som följer i dess spår. I allmänhet tycker jag att en stor andel svenskar tycker att mamma/pappa staten är den som har ansvaret och ska fixa det mesta, stå till svars när ngt går på tok osv. Många som exv. får socialbidrag kontinuerligt blir faktiskt institutionaliserade. De glömmer både sitt eget ansvar och sin egen inneboende styrka och då blir det aldrig bra i mina ögon.

Jag säger ja till ekonomiskt bistånd men också ja till svenskar som ser sitt eget ansvar och sina egna personliga resurser. Bort med klago och tycka synd om samhället och fram med visioner och lösningar och… se det positiva, skratta och ha kul!!

hahaha, ursäkta mina långa inlägg. Kan faktiskt inte kortare, då jag ändå kortat ner mina tankebanor väääldigt mkt i inläggen. Skulle kanske skriva långa artiklar istället.

#2 Absolut bortskämda eller kanske mera omedvetna om hur bra vi har det.

Kanske är det inte högre standard och mer konsumtion vi ska ha, kanske dax för något annat nu?!

Ni som skriver att vi är bortskämda vet nog absolut inte hur dagens Sverige fungerar, ni har uppenbarligen inte varit i den svåra situation som blivit mångas verklighet.

Nej, det fangar knappast upp alla.

Fragar man min mormor ar vi bortskamda idag. Jag rakade saga att jag onskar vi hade rad att kopa en soffa (ingen dyr en, men en billig pa ikea) och da svarade hon att det minsann tog henne och morfar 9 ar att kunna kopa en soffa.

beror nog på "vem" man är. tittar man på oss"vanliga" folk som tex låginkomsttagare, ej chefer etc så är vi VERKLIGEN itne bortskämda, men kommer man upp i "klasserna" (misstolka inte) så är de ganska bortskämda med sina avgångsvederlag, bonusar etc. tror inte det är många politiker som nånsin levt på soc/lön under 11000….

Jag tror att en bidragande anledning till att maskorna blir glesare är att systemet missbrukats av personer som fått hjälp utan ett egentligen behöva det. Finns dom som valt leva på soc trots att dom kunnat jobba men tackat nej osv. Att säga något sånt är Tabubelagt men jag gör det ändå. Samma sak gäller gäller vårat sjukförsäkringssystem, missbrukarna förstör för dom som verkligen är av behov =((

Tabubelagt? Tror jag inte. Det är väl många som säger som du, utan att någon reagerar över huvud taget mer än möjligtvis med en smärre gäspning…

Vilket system man än inför så kommer det att missbrukas av ett antal personer, så kommer det nog alltid att vara och är förmodligen helt omöjligt att komma ifrån.

Nr 15: Och hur vet du det? Tycker faktiskt att det är otrevligt att uttala sig så om andra, att man inte skulle veta hur dagens Sverige fungerar. Jag är mycket väl medveten.

#20 Ni som säger att vi är bortskämda som inte får den hjälp man borde vara berättiga till kan få mig att gå i taket. Dels kan jag berätta om mig själv och mina 2 barn. Jag har nollkronor i inkomst, jag har bara barnbidrag och 2 barnpensioner att försörja mig och mina barn på. Socialen har räknat ut vi lever under existensminimum men vi har ändå inte kunnat få någon hjälp därifrån eftersom mina barn räknas som rika ( de har pengar på banken samt en del av en skogsgård men dessa tillgångar är låsta med överförmyndare som inte släpper till någonting alls.). Vi har inte rätt till bostadsbidrag eftersom barnen som sagt har låsta tillgångar.

Jag kan inte jobba eftersom det inte finns barnomsorg här på obekvämarbetstid. Jag är undersköterska. Å andra sidan så är det anställningsstopp i flera närliggande kommuner. Har även en industriutbildning men det är kört på den fronten med eftersom alla företag varslar och säger upp.

Flytta är omöjligt eftersom vi har invecklade ägarförhållande på huset vi bor i. Jag har inte råd att samtidigt betala lånet här och bo någonannanstans, får enligt lag inte hyra ut huset och jag har inte råd med uppvärmningen om jag skulle flytta. Har skulder hos KFM så jag har svårigheter att få ett hyreskontrkat någonstans.

Detta handlade bara om mig, jag har otaliga exempel på att vi inte har något skyddsnät som fungerar och att vi som säger så skulle vara bortskämda går jag i taket på. Jag är absolut inte bortskämd.

Jag tycker inte alls det är konstigt faktiskt, FK/soc arbetar efter sitt regelverk och ni har ju uppenbarligen pengar i familjen.

Vänd dig till Länsstyrelsen ang er överförmyndare. Ni måste få tillgång till dessa pengar snarast!

#22 har redan gjort det men alla kvarnar mals så sakta. Jag har kämpat med detta i över 2 år nu. Har ingen större förhopning att vi får del av dessa pengar eftersom lagen kan man vända på hur som helst har jag upptäckt. Det är föräldrarnas plikt att försörja sina barn men om föräldrarna inte har någon inkomst då?
Från och med denna månad får vi socialbidrag upp till existensminimum vilket naturligtvis är en lättnad men är jag både arg och bitter på att vi har behövt ha det så här så länge. Alla pratar så fint om den svenska välfärden/ skyddsnätet och mina barn får faktiskt svälta bitvis. Så ska barnen inte behöva ha det men det går hur bra som helst i dagens Sverige.

Tyvärr så fungerar inte alla lagar och regelverk alltid tillsammans utan snarare motverkar varann. Skönt att det händer något nu Gullan!

#24 Nej det är just det som är problemet, och varje myndighet ser bara till sitt, jag efterlyser mer samverkan. Och som enskild har man inte så mycket att sätta emot. Sen är det alla nya regler och förordningar som plötsligt tillkommer under resans gång.
Jag har gått ett tag på en dyr uppdragsutbildning som var totalt bortkastad eftersom reglerna för a-kassan plötsligt ändrades mitt i vilket resulterade att mitt aktivitetsstöd från FK sänktes till 3500:- / månad vilket jag inte kunde leva på och ha barnen på fritids och dagis samt resor på 14 mil / dag. Visserligen fick jag en viss del i resersättning från AF men det täckte inte ens bensinen samt att man måste lägga ut dessa själv i förväg. Så jag är halv elektriker också men det kan man inte få något jobb på.

Har en jättebra handläggare på soc. och nuvarande socialchef är också en jättebra personlighet. Deras bemötande har varit guld värt, ingen av dem har avfärdat mig i telefon direkt som tidigare varit fallet. Jag har innan inte fått ens fått en tid avtalad för besök.

Det blir fel när barnens pengar gäller som inkomst till föräldrar.

Min dotter fick pension när hennes pappa dog och pengarna och arvet kom på ett låst konto i Tyskland. Hon skulle få pengarna när hon fyllde 21.

Det gick bra när jag levde i Tyskland. Jag fick ändå fullt socialbidrag. Men när jag flyttade till Sverige räknades det som inkomst.

#26 det är precis lika i mitt fall, pengarna sitter på ett låst konto och min ÖFM ser det som sin personliga uppgift att bedöma vad det ska användas till. Inget som jag vill eller har föreslagit har passat. ÖFM hänvisar bara till att det är föräldrarnas skyldighet att försörja sina barn med det som de behöver.
Just nu håller jag på och letar efter en större cykel till min stora flicka samt en riktig säng till henne. Eftersom pengarna inte får användas till sånt enligt ÖFM och mycket mindre till hushållskostnader.

Hade pappan levt hade han dels haft inkomst från sitt heltidsjobb samt från sin del i gården och jag hade åtminstone haft deltidslön (har mest jobbat deltid sen barnen kom) och jag hade haft full tillgång till barnomsorg på obekväma arbetstider (barnomsorg vet jag inte om man kallar det när pappan tar hand om sina barn… ).
Gårdspengarna har mest gått tillbaka till gården tidigare men vi har betalat värmanläggningen i vårt bostadshus samt en 32" TV med dem, men vi har ju dock haft minst 1½ lön att leva på vilket var fullt tillräckligt för vårt liv.

Gullan, Utifrån det du beskriver både här och tidigare så tycker jag bedömningen mot dig varit väl tuff! Visst ska möjligheten att få loss pengar via överförmyndaren kollas upp och ev. bråkas om en stund men går det inte och du inte har pengar att försörja dig och flickorna så hade i varje fall jag gett dig bistånd.

svarar nej, inget bra skyddsnät, massa fina lagar och paragrafer som ska fånga upp folk som behöver hjälp, men i praktiken fungerar det inte, varför, ja säg det. är väll en mix av okunskap av anställda, inbördes konflikter, lagar som säger emot varandra, och orättvishet i bedömmningar som gör folk bittra, bla bla bla, ni har sagt så mycket bra innan så det får räcka, med ett gansla enkelt nej, men allt är ju relativt

Eller lata anställda som har fikarasterna och hemgång som enda mål för dagen.

#30 kan nog vara en bidragande faktor ibland det med.

#15

Eller så vet vi det…

jag tror att de flesta har varit med om sorger och bekymmer i livet- även av de riktigt bedrövliga slagen. Så även jag.

Men har en helt annan inställning. Jag tycker fortfarande det är fantastiskt att få betalt från FK när man är sjuk eller tom aktivitetsstöd. Eller A-kassa och att det överhuvudtaget finns barnbidrag, bostadsbidrag och soc. bidrag!

Det gäller oss alla att vi inte kan äta på våra hus och ägodelar även om de har ett värde om man säljer det. Vi har alldeles för höga krav på materiella ting. Du får ursäkta men hur har du råd men en 32"TV? Personligen hade jag aldrig prioriterat ngt sådant- det hade räckt till mkt bönor att göra middag på så mina barn får bra mat och växer och är friska. Jag har fått mkt begagat till mina barn eller köpt för några 100-lappar på Blocket. Senast en 120 säng till min 6 åring, 150:-, som hittat.

Vad beträffande överförmyndare så finns ju regler även för deras arbete och gör han/hon fel finns det en myndighet att vända sig till. Eftersom jag har efrarenhet av när en förälder dör i familjen också, så kan ju tilläggas att det ju utgår barnpension till barnens försörjning som kompensation för den andre föräldern men dina barns pengar ska inte försörja dig. Men det blir ju inte som när man är två familjeförsörjare, men så är det ju för varenda ensamstående förälder. (som jag själv också var i 10 år samtidigt som jag studerade)

"Det är inte hur man har det- utan hur man tar det"

#32 jag skrev inte att jag köpt en 32" TV utan att min sambo köpt en för sina skogspengar tidigare. TVn är idag över 10 år och trasig. Vår TV gick sönder och han ville lägga sina pengar på en stor TV, detta var långt innan han blev sjuk och vi hade på den tiden en god ekonomi. Då hade vi garanterat mat på bordet och klarade våra räkningar. Sen dess har mycket ändrats, idag har jag inte ens råd till det mest livsnödvändiga.

Vår ÖFM går inte att föra en diskussion med, allt nekas. Jag har aldrig krävt att barnen ska försörja mig men felet är att deras inkomst räknas in i hushållets totala inkomst när det gäller socialbidrag eller bostadsbidrag. OCH jag har gjort allt som står i min makt för att skaffa mig ett jobb men det ser mörkt ut. Sälja huset kan jag inte eftersom barnen äger halva huset, jag har heller inte råd att bekosta både huset och ett annat boende. Barnen mår heller inte bra av att flyttas vilket även läkare uttalat sig om. Det finns ingen barnomsorg på obekväma arbetstider i vår kommun vilket ledde till att jag var tvungen att säga upp mig. Nu ringer de inte ens om timvik eftersom jag aldrig kan hoppa in med kort varsel.

Jag har gått vidare med mitt klagomål på ÖFM men det tar en fruktansvärd tid innan det händer något. Tills dess skulle barnen faktiskt hinna svälta ihjäl vilket väl inte är meningen?

#33 Om jag förstått rätt så borde det vara socialen som gör fel och ÖFM helt rätt.De pengar som är låsta till barnen ska bara användas till speciella saker absolut inte till vardagsutgifter.Däremot eftersom du inte har någon inkomst och ni hamnar under normen ska du ha rätt till försörjningsstöd.Har du överklagat beslut om försörjningsstöd?

Det är hemskt när man hamnar i kläm mellan olika regler på ett sånt här sätt men det måste gå att lösa.

34#, Det är min bedömning oxå! Vilket jag skrivit en bit upp i denna tråd.

#34  från och med april får jag resterande upp till existensminimum från soc. Det har tagit flera år att komma hithän men så ska det inte behöva vara, Men enligt lag så är det så att barnens pengar räknas in men det är ju det som är fel tycker jag, Att de i vissa sammanhang finns och i vissa inte.
ÖFM beviljar inget alls eftersom ÖFM säger att jag som förälder ska bekosta allt till barnen. Dessa pengar ska barnen ha när de blir vuxna. ÖFM ville också att pengarna skulle placeras i aktier vilket jag sa bestämt nej till. Jag vill inte spela med barnens pengar. Det som jag kan tycka att pengar skulle släppas till för är att köpa huset då faktiskt en av försäkringarna var avsedd för det.

#36 jag kan förstå resonemanget att det är du om förälder som ska stå för rullande kostnader. Men samtidigt så är väl försäkringar i sådana här fall där en förälder gått bort menat för det ekonomiska bortfall som blir när man är den enda föräldern? Finns det ingen möjlighet för dig att vända dig till advokat för att nysta upp detta? Kommunen har oftast en man kan nyttja.

#37 håller på och reder med det, men advokater kostar pengar och det är ju det minsta jag har.

#38 ditt socialkontor har nog en advokat knuten till dom som du kan nyttja gratis. Iallafall för rådgivning.

Otroligt trist sits du sitter i du har verkligen rasat mellan lagar och regler. Det är fall som du som gör det väldigt svårt för tidspressade handläggare. Det kräver en handläggare som ser att allt inte r svart och vitt, vilket inte alla handläggare gör. Om det beror på bristande erfarenhet eller byråkrati som sätter krokben det vet jag inte. Vad jag däremot vet är att även om handläggaren kan tyckas iskall så är dom flesta utav dom oerhört pressade av indragningar och nya regler. Men visst finns det rötägg där också precis som i alla andra yrken. Tror dock att dom flesta faktiskt vill hjälpa till. Men du har helt klart råkat ut för en otroligt stelbent handläggare. Jag hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig för dig och dina barn.

#36

Vad jag förstår mellan raderna, så äger du en halv gård. Är det så? … då är du inte fattig utan har mer än de flesta. Det är ju klart att du kan sälja den även om barnen äger halva så du kan få ut din del, det tror jag en jurist kan intyga även om du får pressa det till en offentlig auktion . Såhär skriver Britt-Marie Svensson, jurist på Juristbyrån, på Fråga Juristen i DN "Om man inte kan komma överens och någon vill sälja en fastighet kan man enligt lagen om samäganderätt få fastigheten såld på offentlig auktion"

Antar att ni inte var gifta eftersom barnen äger halva gården och de har överförmyndare. Även om du ser tillvaron så mörkt, bli inte bitter och lägg ansvaret på att andra ska lösa dem. Då ger du bort makten över ditt liv, det är faktiskt livsfarligt att bli ett offer. Den enda som förlorar är den offret. (det hanlar mer om självbild än omverkligheten) Hitta nya lösningar. Äger nu mark på gården? Sälj några tomter (halva vinsten får överförmyndaren ansvar för men den andra hälften är din). Sälj gården. Stycka ev. av en tomt till dig och barnen och bygg ett mindre hus till er för dina pengar från försäljningen. Om det är möjligt kan ni dessutom bo kvar i området. Är värdet på gården och tomter lågt där ni bor så får ni väl flytta. Tror faktiskt dina barn bara kan må riktigt bra om du mår riktigt bra och har ett gott liv. Så är det för oss alla. Den bästa gåvan vi kan ge våra barn är att vara så lyckliga vi kan själva, då spelar det ingen roll var vi bor.

#40 stopp stopp, jag äger ingen gård (och vill absolut inte äga någon heller) Jag äger ett halvt hus med en liten halv tomt till, eller äger och äger, det är banken som äger huset eftersom jag har lån på huset. Gården äger mina barn tillsammans med en släkting till dem. Dvs. mina barn äger en fjärdedel var av en gård som till största del består av skogsmark. Jag varken vill ha eller har något ansvar för gårdens skötsel mer än att jag blir informerad om vad de gör som sköter gården. Så jag kan inte och får inte sälja något. Det hus som jag lever och bor ligger inte ens intill barnens gård. Till  gården tillhör en stor mangårdsbyggnad, men det huset är inte modernt och ingen har bott där de senaste 25 åren. Där kan vi inte bo. Det tillhör även en i det närmaste förfallen f d ladugård samt några lador. Men dessa fastigheter har jag inget att säga till om då barnens släkting sköter det. Det är släktingens barndomshem  men släktingen bor på en annan gård i närheten.

#40 Hade jag ägt något av värde hade jag sålt det för länge sedan. Bostadshuset får jag inte sälja och vill inte heller. Jag har inte pengar till att hyra en lägenhet och jag får inget kontrakt heller på grund av skulder till KFM.

#42

Då är väl det så hopplöst som du säger då. Själv tror jag alltid det finns lösningar, ALLTID. Men det är inte alltid det ultimata eller det gängse, utan man få gå utanför de vanliga ramarna. Think outside the box. Att låta det vara i händerna på andra, stärker inte ngn. Vill bara i all välmening avsluta med "Ta kommandot över ditt liv!" 

Allt Gott! // Assi2