Jag har häst - därmed har jag aldrig beskymmer med fritidssysselsättning eller några problem med att undra vad pengarna ska läggas på ;)

Personligen så skulle jag behöva mer vänner, och jag tycker nästan att det låter som att du är i samma sits…?

vet inte än,,,,, jag e inte nöjd,,, vill ha roligare jobb, en pina varge morgon när klockan ringer så så länge det känns så så är jag inte nöjd,,,  hadde jag hafft en massa tid och dåligt med pengar så hadde jag nog jobbat ideelt på katthemmet i stan, meningsfullt i allafall,

allmänt när jag har tråkigt så sitter jag här på iFokus, läser järna böcker, fikar med vänner,,, men klart inte kukl att göta det i åratal,,

Jo, jag skulle behöva fler vänner i närheten. Min närmsta vän har flyttat till annan ort.

Tänk vad bra det var när man var liten, bara fråga någon på lekplatsen om man kunde vara kompisar.

Egentligen har jag inte så ont av att vara ensam, det är sysslolösheten som är boven. Och pengabristen och sjukdomen som hugger mig när jag gör för mycket.

Det där med att bli begränsad av sjukdomen har jag riktigt svårt att acceptera. JAG vill ju så mycket men kroppen klarar inte av det, känns som om kroppen är min fiende.

Minns hur det var när jag hade häst. Då hade man att göra iaf.

#3 Synd att du bor långt bort, jag hade gärna tagit emot hjälp med mina :)

Jag saknar faktiskt hästarna även om de var dyra och innebar mycket jobb.

Speciellt stallarbetet på mornarna saknar jag. Ge kraftfoder inne och lägga hö i hagen, fylla vatten i badkaret medan hästarna åt. Släppa ut dem och mocka, sopa, lägga fram foder till lunch och kvällen.

Tog en timme drygt för fyra hästar. Det är avslappnande på nått vis att göra stallgöra. Funderade medan man mockade och man var så nöjd när man åkte över att fyra hästar mumsade hö i hagen och stallet var snyggt och prydligt.

Det tråkiga var att jag hade ensamstall så jag hade inget sällskap.

Jag läser böcker.

Jag är sjukpensionär sedan många år. Mycket pga fibromyalagi som kan slå ut mig totalt. Och som gör mig orörlig och trött.

Men i början jobbade jag mycket i ett katthem. Det gav mig mycket. Sedan jobbade jag på Kupan och en annan secondhandaffär som kör till Lettland osv. Det var ganska bra för jag hade då mycket social omgänge och kunde jobba i egen takt. Vissa dagar jobbade jag som värsta möbelpackare och andra satt jag bara i kassan.

Samtidigt kunde jag handla bra och billiga saker jag ville ha. Och jag gjorde en social insats.

Men det blev för mycket ändå sedan. Har svårt att passa tider när jag inte mår bra. Då kan jag bara släpa mig från sängen till datorn.

Men jag bor i en gammal stuga och har ändå mycket att göra här. Inte minst gräsklippningen.

Så jag skulle rekommendera att du försöker kommer in på nån secondhandaffär. Nån dag i veckan…

eller på något djurhem. Då gör du glädje och nytta. HUm, hur är det, har du kollat in frivilligarbetare i fokus?

Jag väntar på uppdrag som både övervakare och kontaktperson men jag undrar om personen som är ansvarig för kontaktpersonerna inom LSS är riktigt som hon ska.

Sa att jag ville börja så snart som möjligt och när det gått en månad efter hon skulle ringa så ringde jag. Då har hon inte tillgång till det gamla registret, vad hon nu ska in där och göra, och ringer mig när hon får det. Låter som en mycket dum ursäkt enligt mig.

Jag läser också böcker. De kan du ju låna gratis från bibblan. :)

#5 Kan du inte bli medryttare eller liknande?

Själv tränar och promenerar jag mycket med hunden, har man tråkigt är det bara att gå ut i skogen och lägga ett spår eller bara ta en myspromenad.

Böcker läser jag varje dag, älskar böcker och är en stammis på biblioteket.

Medryttare någon dag i veckan skulle jag gärna vara men de jag kollat med förr vill ha pengar för det och så ligger stallen såpass att jag måste ha bil.

Surfar!

Dejta, träffa nytt folk..

Jag lyssnar på radion i min telefon

När jag har tråkigt räknar jag pengar