Jag föredrar nog pengar och de sätter jag in på mitt "sparkonto" som jag kan ta av när jag behöver.

håller med..:)

Jag vill helst ha böcker i julklapp, väljer jag pengar så vill jag hellre ha det som presentkort någonstans.

Jag föredrog att ha det som vi hade i år - att man inte önskade sig något och "bara" fick klappar från två hemliga tomtar. Blev mer personligt så, spännande att se hur väl ens familj känner en

Lite långt till julafton, får nog återkomma när det närmar sig.

jag föredrar i alla fall pengar över presentkort. fick 500 kr presentkort i en skinnjacke-affär. många år sedan den gick vidare till tradera..;P

Pengar är bra för att ha att stoppa i hål men det blir så lätt att man använder dem för att köpa typ mat och liknande.

Presentkort är bra för då spenderar man dem på någonting man vill ha och inte på vardagsgrejer. Fast man får önska sig på affärer man vill ha.

Jag får alltid pengar av mina föräldrar och i år går de till veterinärbesök.

Varken det ena eller andra! Vuxna människor emellan är det enligt min åsikt helt onödigt att hålla på att byta vare sig det gäller kontanter eller presenter.

jag önskar mig mest saker, önskade mig en vattenkokare av mamma nu i jul som jag fick :) 
den kostade ca 500kr :P hade nog inte fått så mkt pengar om jag önskat mig bara pengar :P

Jag vill helst inte ha några julklappar. Pengar är ju i och för sig alltid bra att ha men då jag inte har någon äldre krösus i närmaste släkten så skippar jag det och önskar mig hellre en godispåse och trevlig helg. 

Jag blev lite sorgsen när jag efter jul träffade några av mina vänner, vi är alla i 30-års åldern, och det diskuterades vilka julklappar dom fått. Jag kände att "är julen fortfarande inte mer än presenter?" Fick en flash tillbaka till barndomen när klapparna skulle jämföras och utvärderas. 
Själv fick jag ett fiskedrag av mina föräldrar och det är jag glad över, skulle inte vilja ha något mer.
Jag och min sambo byte också en liten klapp (200kr klassen). Att vi ändå gav något litet till varandra var mest för att barnen 3 och 5 år inte skulle undra så mycket och jag tycker faktiskt att det är lite roligt med julklappar. Men när det drar iväg så tycker jag att det blir lite pinsamt som vuxen att ta emot.
Är det meningen att föräldrarna ska ge sina vuxna barn en massa pengar och inte få lika mycket tillbaka? Och om dom får lika mycket tillbaka, är det då inte lika bra att köpa sakerna själv och strunta i klapparna? Nu pratar jag om lite större slantar och för mej är väll det över ca 500kr i dagsläget.
Förlåt om jag gjorde en lite tråkig stämning här nu

Jag håller med dig Mitralis. Julklappar är väl överskattat under julen egentligen och allting har skenat i väg till proportioner som många absolut inte kan hänga med i och att vuxna människor har önskelistor är ju rent patetiskt (tycker jag, ska jag väl tillägga).

För egen del så tycker jag det är roligast att ge bort.

Jag håller med ovanstående.

Det blev en hel del protester i familjen när förslaget om hemlig tomte kom upp, men jag tycker det blev roligare så. Inga önskelistor, inga mängder av klappar. Bara två personer - en för ca 100 kr, en för ca 200 kr - som man kunde satsa mer energi åt att fixa något mer personligt, och inte bara pricka av på önskelista.

Sen fick min far mig att ge bort klapp till - och det var extra kul eftersom jag tror att han aldrig har köpt något till mig (brukar vara mor som står för presentköp). Och han prickade rätt, då blev jag varm i själen. Precis som det ska vara vid jul.

#13 Låter som en jätterolig idé.

#13 Vi ska göra precis så nästa år i familjen :) Lite roligare tyker jag att inte veta riktigt vem man får ifrån.

Jag älskar julklappar, både att få och att ge. Men det behöver inte vara något dyrt utan det är tanken som räknas. Att man i dagens tempo tar sig tid att göra något som man tycker passar personen eller söker upp en affär där man hittar nått som passar just den personen.

Jag har i år gett bort mestadels hemgjorde presenter. Änglar av pärlor, scrappade tändsticksaskar, fruktkorgar för ca 60:- st (det blev mkt frukt), och en tavla. Saker som inte kostat så mkt men tagit tid.

Barnen fick fina köpta sagoböcker och bebisarna köpta snuttefiltar.

Jag håller med Sara. Jag älskar att ge och få julklappar. Inga löjligt dyra grejor, men köpta med omtanke.

Att ge pengar blir särskilt löjligt om alla i en familj gör det - att bara skicka runt en massa sedlar blir väl ingen glad av?

I vissa fall är det befogat att gå ihop och ge pengar till någon särskilt dyr sak som mottagaren önskar sig, men då är ju pengarna ändå ett uttryck för omtanke.

jag önskade mig mest pengar o en parfym o jag fick det .. pengarna har jag använt till att köpa en stor säck med mat till mina katter o en klänning o ett par stövlar så jag åtminstone har ett par hela skor.. det e sånt jag inte hade haft råd med annars

Destany: det där är ett helt annat läge. När man verkligen har så ont om pengar att de flesta andra gåvor känns meningslösa. I det fallet är det också omtanke att ge pengar. Tycker jag.

#19 Håller med. då är läget ett helt annat.

Glad att se att det i åtminstonde den här tråden bara verkar finnas folk med vettiga värderingar.

Jag tar gärna emot både pengar och andra saker i julklapp eftersom jag inte har så mycket pengar just nu. Men jag gissar att om några år kommer det vara att vara eventuella barn i släkten som får julklappar. Dock så tycker jag att det är roligt att köpa presenter till släkt och vänner, och jag vill tro att jag är bra på att hitta "det" till de flesta. Idag köpte jag det sista inför svärmor 50-års dag imorgon.

Det är roligt att få julklappar tycker jag men med måtta. I år blev mina ganska stora barn besvikna över sina presenter. De hade köpt flera och dyrare än mina men de har mycket mera pengar att röra sig med än vad jag har. Jag tycker de har varit omtänksamma mot varandra och gett generöst och fint men de måste förstå varför de får färre presenter av mig. Förra året var gränsen 1000,- per barn, 3 st, i år var den mycket lägre.

En kompis fick 500 kronor i julklapp av sina morföräldrar. Eftersom de alltid brukade ge honom detta i klapp så var han inte särskilt förvånad. Däremot kanske de blev förvånade när de öppnade klappen de fick av honom… Jo, just det.. 500 kronor.

#11 tänker likadant,

Önskar mig varken pengar eller presenter, men får ändå alltid 1000 kr av min gamla mormor två gånger per år (födelsedag och jul). Och ibland säger hon i telefon att ”i år blir det inga pengar” eftersom hon inte tycker att hon har råd, och jag brukar då säga att det är helt okej för mig; jag har egna pengar… Men lik förbaskat skickar hon ändå pengar… Har funderat på om hon gör det för att blåsa min mor på arvet… fast då skulle ju även min morbror bli blåst och det tror jag ju inte att hon vill. Vilket dilemma för henne…

# 26 Haha, ja, arv kan göra mycket illa.

Min sambo har en moster som fortfarande skickar 500 kr till honom varje födelsedag och han är 35 år. Min sambo tycker att det är pinsamt, men vet inte hur han ska tala om det för sin moster.

Jag var på väg att skriva mera, men nu har väl den här tråden kommit att glida lite från det ursprungliga ämnet?

Jag tycker det är roligare att ge än att få. Jag tar emot det jag får, men helst vill jag inte ha pengar för jag har pengar så jag klarar mig. Presentkort vill jag inte ha. Jag glömmer bara bort att använda dom för jag vet inte vad jag vill ha och sen går checkarna ut.